Denne hand jag håller
är min egna

Sitter i skuggan av en stjärnas ljus
med bara migsjälv att skylla på

Utkastad från omvärlden

Konturer av en bortkastad dröm
omfamnar mitt sinne


Allt medans jag sakta tynar bort
hasar jag mig till den välkända skepnaden

elementet är nog det närmaste
jag kommer till värme


Blek och trött
ser jag ner på min bedrift

Blodet från mitt hjärta
är inte lika svart som det från mina lungor


Hela jag är ett sår som inte läker
Blöder hela tiden

Aldrig har det varit så lungt

som ikväll


Mina tårar är som en viskning i intet
så små

så meningslösa...

Jag sluter mina ögon
och låter mig somna

drömma mig bort

om jag lyckas

för en gångs skull.




så vaknar jag aldrig mer...