Jag borde inte ha skrivit till dig, den natten.
Men allt var mörkt, jag var rädd, jag skrek ditt namn, där ingen kunde höra mig.
Mina ögon ville bara möta dina, en sista gång.
Jag ville bara känna mig speciell, en sista gång.

Jag kan inte gråta längre, jag låter mitt egna blod rinna, istället för tårar.
Jag kan inte skylla på dig, jag skyller bara på migsjälv, för det var jag som förlorade dig.

Jag kan inte andas utan dig.

Säg mig varför jag sa så till dig, varför skulle jag skylla på dig?
Det var ju inte ditt fel, du sa till mig, alltför ofta.
Det skulle aldrig funka, och det visste jag.

Men du vet, jag drömde om oss, lyckliga, tillsammans. Men det gör jag inte längre.
Jag har slutat drömma.

Och en människa som inte kan drömma, som inte kan lita på andra människor.

En människa som jag.





Är död.