Jag satte mig och skrev en dag
och byggde meningar av ord
efter en stund så märkte jag
att jag skrivit en dikt om alla som var i nöd på vår jord

Jag fortsatte att skriva och nästa dikt uppstod
även den handlade om en grym verklighet
där jag i poesi berättade om krig och allt blod
som rinner på grund av maktens girighet

Jag ville i poesi berätta något om kärlek, men kunde inte då
för jag blev så berörd av det jag tidigare skrivit
om människor i fattigdom och nöd, och de som tvingas gå
ut i kalla krig, så hjärtlöst allt har blivit

Den medmänskliga kärleken har tydligen försvunnit
varför pratar makthavare om fred, om inget görs
vem kan berätta något positivt om krig som de har vunnit
är de till någon nytta, alla fredssamtal som förs

Det är en dysterhet, det som händer i vår värld
alla krig, all fattigdom, kärleken har svalnat
visst kan vi tänka på kärlek till varandra och önska att de som lever i flärd,
ska dela med sig, innan medmänsklighetens låga helt har falnat




© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se