Du plockas fram ur en gammal kartong
förmodligen i samband med en flytt,

du plockas fram, vecklas ut, dammas av

en tanke börjar leka med hjärtat,
fråga: finns det någon spänning kvar?

-ungefär som i ett dominospel rullar allting vidare i en bana.
Jag kommer inte ihåg varför det blev som det blev,
bara något diffust om en resa och jordgubbar-

Du var naivast i världen

20 år senare är du mitt så kallade Cold Case

tankar rullar vidare

skulle jag känna igen dig idag?
eller nej vänta förresten, skulle du känna igen mig?

Ångrar jag att jag gjorde som jag gjorde?
Kanske lite, vad vet jag.
Kanske lever jag inte ens då och det är du som plockar fram mig.
Kommer du ångra allt då?

Jag kommer att tänka att det var bäst det som hände, det hade aldrig slutat bra i alla fall, precis som jag tänker nu.
Precis som jag känner nu, kommer det är göra ont någonstans där jag kan ignorera det och dölja det, precis som nu så kommer jag att gömma undan det.

Eller...

Så är det här mitt sätt att säga Adjö på
och jag hittar nog aldrig dig i en gammal kartong..