Hon skänker kvällen
den färg hon alltid drömt om.
Den som slocknar nu.

I uppbrottet finns
alltid återseendet
outtalat skir

i sin förhoppning,
och ändå, denna tvekan
bortvändandet ger

bär sin bärare
så länge luften ljuder
och vindarna är.

Hon skänker sömnen
sina samlade intryck.
Orden finner ro.