Hon sätter sig till rätta i soffan. Pläden över axlarna värmer gott och doften av mullbär, från ljuset hon nyligen tände, når henne. Ur högtalarna strömmar "Boeves psalm" - för tillfället framförd av gitarristen Lasse Wellander.  
  Första gången hon hörde "Boeves psalm" var hon bara en liten flicka. Låten fanns som ledmotiv till ett barnprogram och hon minns de illa tecknade bilderna som for förbi i rutan när melodin spelades: pojken med dragspelet och något som mest liknade en barkbåt guppade upp och ned på det som var tänkt att föreställa vatten.
  Idag - nästan 25 år senare - väcker "Boeve" mer inom henne än bara minnen för när hon sluter ögonen kommer en svallvåg av känslor över henne; lugn, vemod, glädje, saknad, längtan, sorg och hopp - allt på en gång. Det blir henne övermäktigt och för att lätta på trycket låter hon tårarna komma. 
  Så mycket tid har gått utan att hon har fått något uträttat. Dock har hon satt bollen i rullning och snart hoppas hon att hon flyger fritt med gott om luft under sina vingar. Men just nu, i denna stund, är det dig hon tänker på. "Vad tänker du på" undrar hon fastän hon vet att hon aldrig kommer varken kunna ställa frågan eller få ett svar... Hon kommer aldrig få dra sina fingrar genom ditt hår och aldrig kommer du sova med huvudet i hennes knä. Aldrig kommer hon få gråta tillsammans med dig och kanske kommer hon bara att få skratta tillsammans med dig en enda gång till...  
  Du virvlade in i hennes liv och tyckte om henne för den hon var och för första gången på många, många år fick hon möta den person hon vet att hon innerst inne är. För det finner hon inga ord.
  Allt för länge har hon levt i det förgångna. Hon har levt i skuggan av alla andra - och sig själv. Hon har vandrat många år framåt i tiden i sina tankar och dröjt sig kvar. Men trots att hon äntligen lärt sig leva i nuet kommer hon för alltid vara en drömmare. Hon är beroende av den värld som finns innanför hennes ögonlock för det är där hon kan säga det hon inte vågar eller kan uttala högt. Det är hennes värld. Och med en bitterljuv känsla sluter hon ögonen och tänker: "I morgon måste jag återvända till verkligheten men i natt är jag drömmare. I natt är det du, jag och 'Boeves psalm'..."