Hi, mum. I´m fine.

hur vi sitter där

nu 

precis som för tjugo år sen

och hur svårt det är att säga allt det där man så gärna vill få sagt
som alltid har förvirrat oss
som fortsätter

likaledes

och när du frågar mig hur jag haft det

alla dessa år

(hur kommer det sig? tid. man känner den inte, ändå är den pulsen som genomsyrar varje steg, varje ord. tid - vik hädan. jag känner dig inte. vill man säga. men ord finns inte utan tid. tid däremot kan leva hur länge som helst i tystnad)

då vill jag så gärna berätta
berätta om hur skammen växte ur mina käkar
för varje dag som gick
lite grövre i stammen
lite mer sly ivägen

och hur den till slut blev större än mitt förstånd

hur han redde sitt bo i skammens grenar
han utan spår

hur sorgen alltid förblev oarbetad
som en svulst nära nära
aorta

sväller och krymper
sväller och krymper

det fanns stolthet också
stolthet jag ville ge dig
en gåva ur mina framgångar

look, mum, ville jag säga

look what I´ve become
please, mum, please be proud.  

nu när jag kallar mig vuxen
du - en dam

så fanns där så mycket jag ville säga
så mycket att berätta

men jag vet inte hur jag ska mäta kärleken längre
och jag är så rädd

Mum, I´m so scared

jag tror att gud kanske inte finns längre
inte som vi tror
men jag vet inte hur jag ska ge dig den nyheten

när jag inte ens vill tro det själv

vi sitter här
precis som då

tjugo år har passerat sedan den dagen
du först spände blicken i mig

värderade mätte och fann

människan jag

how can love hurt so badly?

Fri vers av Hannadraken
Läst 348 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-01-09 11:09

Skriv ut
Spara som PDF

Jojo du skriver på ett sätt som får mig att rysa... av igenkännande, till viss del svårt det där med familjerelationer, särskilt så här efter jul 2009-01-19

Elina Möller Snyggt med kodbrytningen. Och det där med gud, ja. Sedan vill jag mest säga att kärlek inte är kärlek som gör ont ... 2009-01-12

Eva Langrath Smärtsamt, sökande direkt från hjärtat. Eva 2009-01-10

korpfjäder att lämna mamma bakom sig för att möta henne... kanske? 2009-01-09

Carola Zettergren MAMMA......aj så bra skrivet!!!! 2009-01-09

Lena Krantz Jag tycker att du fångar väldigt mycket i den mycket välskrivna text! Det som fångar mig är att inte bli sedd för den man faktiskt är (eller har blivit) av den som borde se mest och först...nåt sånt! 2009-01-09

sårosa jag ryser ... och inte bara för att det är kallt 2009-01-09

Michaela Dutius Suverän text om den tystnad och ändå - den stora kärlek - som ofta finns mellan mor och dotter 2009-01-09

Mr Lindemann Detta är bra om inte mycket bra skrivit av dig! Texten tar tag i en som läsare och man drabbas av din uppriktiga ton och förmedlingen av en känsla som bär hela vägen! 2009-01-09

halmstrå En skön tanketext det här. Det jag inte kan förstå är vad mammor gör i sina vuxna döttrars liv. Varför det tycks vara så svårt för så många att sluta tro att mamma är den som ska se och värdera. Mammor har ett bästföredatum som mammor betraktade. Man kan inte fortsätta att problematisera mammaskapet för att befria sig själv. man måste helt enkelt lämna tanken på att vara den dotter man tror mamman en gång ville ha - antagandet är ändå felaktigt hur smart man än är. Sån är min tro.och gud.näe, jag tror dom flesta gör en mammapappabild och kallar den gud. 2009-01-09

sunnanvind Texten berör mig djupt och jag insuper var rad.. 2009-01-09

papillon "That´s great" - och det är också hela denna text - "great but hurts!" 2009-01-09

Maria Zena Viklund en text som gör ont i mig en fråga som kanske aldrig kan besvaras, och Hi, mum. I`m fine fast man inte är det, bra skrivet! 2009-01-09