Det var en sån där dag när jag tittade lite extra på allting

stannade till vid skyltfönster, log mot tanter, aktade mig för bilar
tittade upp mot himlen ..

jag hade gått genom mina gamla kvarter, där jag allltid gick när jag var mindre, då ica kändes som new york

eller i alla fall som seven eleven

Gick förbi lokalen som var bank förr, där jag satt och byggde med lego när mamma och pappa gjorde sina ärenden.

Då när ärenden bara var ärenden och inget mer, inget jobbigt. Vi satt ofta där lite längre än vi behövde, byggde med lego ...

jag rundade hörnet, tänkte att jag skulle gå över gatan men struntade i det när jag såg alla bilar. Fortsatte istället under tunneln och gick ner längs med vattnet. Det går en bro över vattnet nu .. isen har nästan frusit men det är ingen bra is att gå över

Det ligger massa stenar på isen, jag har alltid undrat varför.

Jag fick reda på idag

Det skulle kunna gå att säga att det ligger en sten där för varje missförstådd människa, men det är nästan att försköna bilden, jag vill inte göra det.

och då skulle det nog ligga mer stenar där

Det låg inte bara stenar på isen idag , det låg faktiskt en kille där. Det är ingen idé att be honom åka tillbaka till sitt land.

För han har inget

och det hjälper inte när en gubbe stannar och frågar först om han pratar svenska

sen säger åt honom att inte gå där för att inte är en bra förebild för mindre barn

det hjälper inte för killen hade redan sprungit över isen

och jag skrek på honom redan innan han började springa, skrek när jag såg att han ville visa , ville visa att han också kan

han ville visa det för sina kompisar

Jag väntade på honom, sa att vi kunde ta sällskap runt sjön, för jag bor på andra sidan. Men han ville inte riktigt lyssna, jag var lika kaxig tillbaka, ibland är det enda som hjälper

tuff kärlek

Han sprang så klart hela vägen över isen igen. Det gjorde han ju precis, varför skulle han inte kunna göra det igen?

Jag började gå jag hade slagit 112 på min mobil men jag tog bort det, han hade sprungit tillbaka igen, det tar inte så lång tid. I alla fall när man inte trampar igenom.

Jag gick den biten runt sjön som jag tyckte han kunde gå med mig, så han kom tillbaka till sina kompisar utan att korsa isen

Han sa nej, då när jag förslog det. jag förstår honom.

Varför skulle han gå med mig runt sjön? Han känner inte mig.

Förbi gubben och hans fru och vänner gick jag. Gubben sa ingenting, inte hans fru och vänner heller, inte till mig. Kanske hade de dövats av mina ord. Som berättade att det inte är ungarna som går genom isen varje dag.

Kanske var hans fru och vänner lyckliga över att någon till slut satte honom på plats.

Men kollade de ut mot isen? Jag vill tro det

Jag satt länge på stenarna vid vattnet. Stenarna som inte finns kvar snart, om ingen pratar med ungarna.

Jag satt länge och pratade, skrattade, fick urinvägsinfektion

Lyssnade på killen och hans två kompisar. Det visade sig att de inte var några losers , eller vad de brukar kallas, vad brukar de kallas de som ifrågasätter. De som springer över isen för att se om den håller.

Det är enklare att kalla dem något. Kalla dem något annat. Det är enklare, då slipper man hantera det ...

får aldrig veta att de här killarna inte känner att innerstan är deras , att de måste kasta stenar på isen för att veta om den går att gå på eller inte ... att det inte alltid finns någon de kan fråga .. eller att de kanske är rädda för att fråga för det är ingen som tror att de kan svenska.. men det går att prata ändå..

det går att dansa

de ser upp till shan atci, shan the man , lil wayne, SKILLET, ronaldinio

sina syskon, kusiner, gudfadrar, , de som gjort ngt med sina liv...

den ena killen är tydligen grym på fotboll , gubben som dömde honom direkt kanske också har spelat .. men han frågade inte .. han frågade bara om han pratade svenska ...

de vill starta ett band, killarna alltså, sjunga, spela fotboll kanske... vill visa världen att de också kan ...

men istället, istället så nöjer de sig med att de är bäst på att kaxa eller att de kan svära fulast på 12 språk , klart det kan vara bra med men det är inte när de berättar det som det glittrar i ögonen på dom ...

det är när de pratar om brorsan som äger i boxning nu , han som inte var så bra först men han blev det. Han blev det sen ... ingen kan vara bra direkt, det vet de här killarna .. det är bara vad man väljer att se .. vad man väljer att lyssna på .. om man hellre ser de kasta sten , eller vill se när de dansar på isen ..

jag blir så himla ledsen , så himla ledsen att de inte tycker att den här världen är deras

bara för att de hamnade just här .. för att det är krig någon annanstans