Kalmar ligger
i framstupa sidoläge
och några polare och jag
sträcker händerna
mot tågen till stockholm
som glider förbi
i sömnen
men alla bara pratar om kokain

på morgonen
rostar vi kanske några mackor
kanske dricker
snabbkaffe
och apelsinjuice
kanske upprepar skämten
från igår och förra året
och jag hör röster i huvudet
men alla bara pratar om kokain

Helsingfors ligger kanske
som tät dimma
framför våra fötter
asfalt
trappsteg vi kanske
snubblar på
dryga mesar vi kanske fäller
och snygga tjejer
vi kanske faller för
men alla bara pratar om kokain

jag snattar kanske nudlar
älskar kanske
att hata
mer än
jag hatar
att älska
däckar kanske
nånstans
dagen ligger
kanske dödssjuk
i kuvös
och jag har kanske kanske
ingen medecin
men alla bara pratar om kokain

och vi kanske döptes
efter motorvägar
och städer
vi bara sett på bild
och jag känner mig
ganska blå
men ni bara pratar om kokain