I mitten av lokalen står en radio påslagen. (det måste inte vara en radio).
Ljudvågorna från radion studsar mot väggarna. Studsar tillbaka och återsamlas i en enda ensam punkt.
Radion står inte inställd på någon särskild kanal, hur skulle den kunna göra det? Den har ju inte ens någon antenn. På en stol framför radion sitter Felix.
Felix är poet men hon har aldrig skrivit ner en enda rad.
Robin frågar Felix.
"Kan du inte stänga av om du ändå inte lyssnar?"
"Höllö köllö löl" svarar Felix
"Jag kan inte tänka när du lyssnar på det där"
Robin går fram till radion och stänger av den, från djupet av Felix mun kommer ett hjärtskände skrik.
Så slutar denna berättelse. Ett mycket abrupt slut kan man tycka, och det tycker säkert många också.
Rummet som vi har befunnit oss i är sparsamt möblerad.
Där finns kanske bara ett bord, en stol och en radio. Det kanske finns något mer där också. Om det finns något mer i rummet så är det helt irrelevant.
Det skulle ju tillexempel kunna finnas en säng där. Det vore helt irrelevant. Det är bara dessa tre saker som är viktiga för berättelsen: Radion, bordet och stolen. Det är viktigt att bordet står mitt i rummet. Det är också viktigt att radion står på, och inte under, bordet.
Det sista som är viktigt är att stolen står vänd mot bordet.
Det är också viktigt att du är med (och inte bara sitter och läser).
De båda personerna i berättelsen är helt ointressanta. Det är inte heller så viktigt att det finns något bord, eller någon stol. Felix kan ju faktiskt lika gärna sitta på golvet. Vi måste inte ens befinna oss i rummet. Vi kanske står utanför och tittar in. Vi kanske sitter på något högt berg eller i en skog. Vi befinner oss inte i botten på ett hav (det vore för konstigt).
Det viktiga är egentligen bara att det finns en radio (det måste inte vara en radio, det skulle lika gärna kunna vara bruset från vågor till havs eller ljudet i en snäcka) som är påslagen (den kan lika gärna vara avstängd) och är instäld på FMbandet och spelar i stereo-mono.