dagarna är som buller av
bilder som exploderar i ögonen
det var något jag skulle säga,
de där dagarna
någonting som var viktigt
och lät bra i huvudet
det var 2001 eller kanske ännu senare
och jag hade det på tungan, jag hade formulerat mig
i huvudet, jag skulle säga det rakt ut,
för någons ord gröpte ur hjärnan
och någons fingrar var elektriska mot min hud
men jag minns inte vem hon var
som frågade ”vad tänker du på?”
när jag svarade ”inget särskilt”
för att kunna köpa lite mera tid
när jag skulle ha sagt
att det var något jag ville säga
om jag bara hade mints det
jag hade fått en insikt
någon av de där dagarna
som försvann
den var viktig
men jag minns inte varför
och hennes fingrar blev någon annans fingrar
och hennes ord någon annans ord
och mina,
någon annans
dåliga ursäkter
och de där dagarna
flyter ihop
de där fingrarna
och alla orden
de där dagarna är jag ett pussel
men det saknas några bitar
de där dagarna är jag ett pussel och ett fabriksfel
eller något liknande
de där dagarna hade jag så mycket att säga
och för mycket tid

jag hade formulerat mig i huvudet

och jag satt och väntade på en insikt
någon av de där dagarna
som aldrig kom

alla platserna,
som jag bestämde var mina,
tillsammans med alla människor,
som vi kallade för våra

de där dagarna
har jag svårt att beräkna avstånd och tider

och svårt för någon som kallar mig icke närvande
och frågar
”tänker du på mig?”

de där dagarna var jag inte närvarande
jag befann mig i alla andra ögonblick samtidigt

och jag tvekade aldrig,
så hur kan du kalla mig feg?
och jag gick aldrig själv,
så hur kan du kalla mig ensam?
klagade aldrig
så hur kan du kalla mig bitter?

de var vackrast på avstånd,
de där dagarna
och de där fingrarna
de där dagarna tänkte jag bara på andra dagar
och andra fingrar

och du,
är sammansmältningen
av alla deras röster

de där dagarna
sitter någon någonstans
och frågar om det inte är något som jag har glömt
”hey hey. är det inte något som du har glömt nu?”

de där dagarna vill jag vara slät,
inget trubbigt, inget som sticker ut, inga
drag som är iögonfallande, inga gester
som är uppenbara, inga ord om några
fingrar, eller några om några ord
som jag inte kan minnas

de där dagarna
fick jag nya namn
gav jag mig nya namn
drömde jag att jag var ett perfekt klot av stål
i rullning, exakt precis lika i alla dimensioner,
med speglingar, av bilder, på ytan

de där dagarna
var det alltid någon jävel där med en hammare
så fort man hittat en blank fasad.



de där dagarna drömmer jag
och på nätterna
rabblar jag namn
och årtal
platser men
när jag vaknar minns jag inget alls




och jag skulle säga något om dagarna
om att de kändes som timmar, men det var så mycket annat,
de dagarna, och jag väntade några dagar, och de kändes som timmar
och timmarna var sekunder och sekunderna var stora öknar av tystnad.