Dagarna går
och jag låter dem passera obemärkt förbi
en slumrande väntan
på att något ska hända
som får mig att känna
någonting överhuvudtaget

Dagarna går
och jag befinner mig i ett vakuum
där tankar och känslor
utplånar varandra
för att uppnå
en stilla likgiltighet

Dagarna går
och det är ingen som ser
att jag liksom slutade leva när du försvann
jag höll andan ett bra tag
i väntan på ett samtal ifrån dig
och håller man andan i fyra månader
så är det inte konstigt
att syret tar slut

Dagarna går
och mamma säger att jag är
hennes lilla prinsessa
men en sorgsen klump i halsen vittnar om
att den här prinsessan inte är någonting
utan sin prins

Dagarna går
och med trötta ögon och tom blick
ser jag på
när jag förvandlas
till allt annat
än den jag vill vara