Läkaren såg dem, strypmärkena, när vi gick ronden, bad om ett enskilt samtal  , trots att de var noggrant översminkade ... Det kan vara skador inuti  sade han.

 Kan nog tänkas, mycket djupa sådana.

Sjukskriven.

Socialen ombads att hjälpa till.

Det fanns ju ett barn att ta hänsyn till.

Så de var så snälla, talade bestämt om att nu

 fick det vara nog.

De ordnade en annan lägenhet åt honom.

I samma kvarter, mitt emot min. På ett avstånd av tjugo meter. 

Så var det med det.

Det är inte dem jag kan tacka för att jag lever.