Jag smeker ömt små vittrade benflisor från kudden

lossar på spindelnäten 

de förtorkade  hudflagorna

 sköra efter så många år ovan jord

små partiklar gnistrar i månens strimma

 en gloria runt ditt spruckna

gulnade kranium så vacker är du 

 skallen polerad och ren som döden min älskade

du ska aldrig lämna mig

yxan är mitt vårdtecken

den göt blodet som band oss samman

 för all tid  min  älskade fru