~¤~

Pater nocturna
vår skapare av mörkret
som bilda skog, myr, svamp och korp
är värdig detta namn
i sanning en naturgud
himmelen skälver då han gå över kärrmark ovan vattnet

Helgat varde hans väldiga milasteg
varde ock hans vishet
ditt väsen då du nå skogsbryn gå upp i hans
namn sakna betydelse uti naturmarkernas land

Tillkomme du tjäders kluckande läten
ditt ljud lon nyfiket studera tarvande samband
rike av väldig grön mark och blå hav ovan

Ske nattens underliga väsens behag
din otroliga makt över dess själ likt Arcadiens Pan
vilja nymfen likt småblommor människor då där möta
såsom Råt hon icke dem fånga men hålla dem kär
i lommens fagra natt höres intet annat
himmelen eka av nocturnens midsommarvackra serenad
så spegla nutid dåtid i mystikens stora rum
ock likna det förfädernas bild alldenstund mer förenat
på sjöars gnistrande yta och
jorden som skapa eldaglitter över land och vatten

Vårt sommarland till vinter vi vänta på länge kan
dagliga insektssurrsbad naken i naturens sköte
bröd giva det oss tillika med solrosfrö och vete
ge det till andra efter vi fått vår dagliga dos
oss lida det ingen nöd på då naturen hålla oss; vid liv
idag som igår som ifjol som i år

och Mater nocturna hon är i oss alla
förlåt dem som henne skada så hon ej dem göra illa
oss har hon förlänat den skönaste dag på jorden
våra ben dingla från ursten i tjärnens vatten mörkt
skulder känna vi inga för vi älska Mater Natur tillbaka
såsom vi ock älska Nattens Pater
ock vi skola lära de nya generationer
vi visa dem tålmodigt om Naturens tillkomst och flöden i Eoner
förlåta dem som det störa medelst villfarelser i tidens eter
dem vi inte ägna tid åt då jorden är för oss så viktig, ty
oss kan ingen skada vi är starka tillsammans i det undermedvetna
skyldiga att henne ära och leva som hon lära
äro vi äro ni äro de som komma äro de som varit

och Pater Nocturna han drar sig nu sakta tillbaka
inled en gyllene morgon med rodnad sol i uppåtbana
oss ska den skina på en tid tills vi gå och lägger oss
inte i bonat rum utan där direkt i mossan
i skogen tills Pater Nocturna åter väcker oss
frestelse, att där älska tills natten gryr
utan hämningar, men sömnen älskvärt ock förnya oss
fräls de som i dagen göra den goda gärningar
oss ska de kanhända se om de förbi skogen gå i skymningen
ifrån deras värv kanske om de har den blicken inåt
ondo skada inte dem som förmåga har och kan se oss

Ty Nattens rike är fullt av knytt och naturgudar som där framspringa
riket i trollskog har givit lämningar i ny skog samt i böckernas värld
är det då inte på tiden att ni tro på oss så många har ju sett oss här
ditt släkte innehar säker en av oss om ni extra älskvärda är
och de som känt mystikens kraft då de där plockat blommor, svamp och bär
makten som förena oss då kärlekens Mater ler åt vad hon skapat här
och de som det förstånd hava fått att de det till fullo uppskatta
härligheten i detta skapelsesamband kan inte minsta varelse förakta
i Skogen Världens början har och det har vart människohjärta med sensivitet känt som i dess rötter sina vener förgrena i
evighet.
Amen.


LPWJ 14/01/09