Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självförnekelse eller ett buret hopp?

 

Jag vet inte vad det är som förmår mig,
att stanna nära intill när du inte
har vett att fråga hur jag mår,

när allt du ville var allt du fått,
blev jag en hägring i öknen

dagar av längtan förvandlades
till dagar av törst

en törst oförmögen att släckas
annat än av din beundran

inte för att jag vill bli beundrad
inte heller vara en hägring

blott din hunger söker min nektar
tills sista droppen falnar

där kärlet står tomt och
du inte längre behagas

 

din hand som håller,
detta tömda glas

är en tragisk hand
dömd att vittra bort

 

 


Övriga genrer av Maria Zena Viklund
Läst 424 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-01-15 11:47



Bookmark and Share

  Michaela Dutius
berörande om hur vi inte ser det vi har..hur hägringen får oss att lämna fasta land
2009-01-20

  Ronny Berk
en frågandets och längtans välskrivna poesi; mellan raderna skymtar fram förhoppningar ...ja...
2009-01-17

  arie
vi har en benägenhet att konsumera varandra som vilken "vara "som helst och fylla ut den "brist" vi lever i

frågeställningar om detta börjar alltid hos sig själv
det är det enda du kan ta ansvar över
sedan hur andra väljer att förhålla sig i detta
är du maktlös över

männsikan är endast hennes handligar
där visar det sig hur det är ställt med denna
sak

som du sår
får du skörda


reglerar tingens ordning

alltid


tack för din frågande
och något självutlämnade dikt

"Jag vet inte vad det är som förmår mig,
att stanna nära intill när du inte
har vett att fråga hur jag mår"


vi lever alltid ett liv ( i många fall )
där de yttre "objekten" har alltför stor betydelse
och i jagandet efter dessa s.k "objekt" för att få identitet, bekräftelse eller värde så så är det osm att fåfängt jaga vinden
vi blir aldrig nöjda "mycket vill ha mer hela tiden" ochhuset vi bygger på står på en sådan lös grund

nej omvänt gäller grunden itill det stabila huset finns alltid inom oss själva och det är alltid där bygget börjar

lever jag som jag lär

nej men jag försöker

och ett redskap är att ställa liknande frågor
som du ställer i din dikt


"dagar av längtan förvandlades
till dagar av törst"

så ser kanske många liv ut
men men utan att skriva på näsan eller annnat predikande


vi har alltid ett val

- hur vill vi egentligen vara emot oss själva innerst inne? och den frågan kan endast du själv svara på

ingen annan ger dig det svaret

men sedan kan du spegla ditt mer riktiga varande i andra
och vi behöver andra för den naturliga mellanmänskliga interaktionen växelsverkan som också ska vara mellan människor

på sätt behöver vi de "yttre objekten"

du eller någon annan kanske tycker denna "predikan" är skit
men det är inte min sak

jag ville bara skriva detta
och lämnar detta därhän

att flyta obetämt i "vildmarken" där man på avstånd hör hyenor yla

hyenor och fästingar är för mig de mest obehövda djuren
hyenor för deras flockgiriga
fegt påhoppande huggtänder
när liket inte kan försvara sig och som någon annan har fällt

fästingar för deras totalt ovidkommande roll i näringskedjan
som parasiter hakar de sig bara på och biter sig fast


en lång kommentar

ja

tack för din fina dikt
den sätter tankar i rörelse

"in hand som håller,
detta tömda glas

är en tragisk hand
dömd att vittra bort"
2009-01-15
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund