jag har fortfarande inte

läst bruno k öijer

eller varit i indien jag



har inte planerat det så

utan mest väntat medan

äpplen sakta fallit i mitt knä



min mamma var en gång politisk

en proggare och feminist

har jag hört



och undrat vad som hände



jag längtar hela tiden

storögt och passivt

efter allt det bästa



men när ingen tittar

plockar jag på mig

allt jag kan och jag



är inte dum

det är bara födelsemärken

och ärrvävnad