Det fanns en gång en flicka med rågblont hår och ljusblå ögon
Hon visste allt om världen men hade aldrig lämnat Europa
Lyckan mättes i dagar då kullen var en borg och violerna ondsinta spioner som hon och vännen lyckades överlista tillsammans
Mysdressarna var alltid täckta av gräsfläckar

Hon blev med tiden svarthårig och svår men lärde sig att le utanpå
Hon drömde om kärleken som något magiskt och hissnande men upplevde den själv bara genom de tårar som rann ur de svartkantade ögonen varje gång som han lämnade henne för någon annan
Hon badade ofta naken på sensommarkvällarna för att känna sig vid liv

Ögonen mörknade ungefär samtidigt som håret ljusnade
Hon lärde sig att livet måste levas utan att tas för givet
Därför lämnade hon Europa och mötte världen som den hon var utan skydd och murar
och världen välkomnade henne utan att döma

Hon ser tyvärr inte längre någon borg på kullen
och badar aldrig mer naken
det fyller inte längre någon funktion
För flickan och hon med de svartkantade ögonen finns inte längre,
annat än på gamla fotografier

Men de har skänkt färg åt en själ
Livserfarenhet till ett liv
och perspektiv åt en kvinna