Det fanns en tid då sorg var kort
Nu skälver vi av rädsla att allt
är snart förbi, en kort stund av eufori
ett lyckans tärningskast mot något större

Följ stigen som leder oss bort, till det vi önskar
En marsch mot något som vilar i ett vardande
Likt ett väntrums tristess, ett saktmodigt svar
Jag strider för ett avgörande, något som bär på en sanning

Famlar uti mörker, trots att dagen är ljus
Se hur lågan brinner, fastän att luften är tung
Väntar där vinden tar tag och följer stormögat bort
Segrar i fjärran, skapar triumf i en nära sfär