Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

den 25 augusti 2008




Bergsbestigning

 

Du tog mig med på en
bergsbestigning
Du lockade
du manade
du pressade mig
Du fanns runt mig
på mig
i mig

Du var med mig
hela vägen
Vi nådde toppen
tillsammans
samtidigt

Där tog du mig
i dina armar
vi föll
jag skakade
skrattade
och grät

Vi landade
på min mjuka
äng
förenade till ett

Jag andades
la mitt öra
mot ditt hjärta
Sakta fortsatte
jag att falla
Du famnade hela mig
inget kunde
skada mig
Jag fortsatte
falla
djupare och djupare




Fri vers av Annette Andersson
Läst 371 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-01-20 18:34



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Jag har svårt att hitta ord..starkt berörd av dikten
2009-02-01

  Vilsen Annette-hittar vägen
Kärleksfulla ord där det skönaste är att bara falla och falla....!
2009-01-24

  Yvonne
Varm och fantasifull kärlekspoesi.
2009-01-20

  Mr Lindemann VIP
Ja, det är en fin bild detta att nå upp tillsammans
Sedan falla hänrycktningsfullt i varandras armar
2009-01-20

  Ronny Berk
så vacker trohets och kärleks poesi, en omfamnande fallenhet så väl förmedlad...ja...
2009-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Annette Andersson
Annette Andersson