Stora mål i sliten klänning nosar smutsiga fötter solvarm gata.
Vandrade mil läggs i de förflutnas korg,
där många har öst ur för att måla sin väg.

I spottloskan läser jag våra tillkortakommanden,
siar ert förflutna och framtid på en och samma gång.

Vattengloben du vandrar i har ingen början eller slut,
bara en lockande kaskad av önskningar som glittrar när din värld skakas.

Runt ,

runt,

grunt,

blir allt som försöker få en större mening i denna konstgjorda existens du kallar liv.