låter vindarna bära ett tecken till dig

jag har inte glömt inte alls

hur skulle jag kunna?!

jag minns ännu din doft älskade

hur vi åt glass i sommarvärmen

musiken vi lyssnade till

stränder som omfamnade

din varma hud mot min varma

minns hur dina kyssar brände mitt skinn

hur du gång på gång fick mig att förstå

att livet är dyrbart och till för att levas


dina händer som sökte sig till mina

händer som smekte som man till kvinna

kärleksfullt varligt ändå krävande

satte mig i brand likt ingen annan förut

minns din siluett i månljuset

dina andetag i natten

så tryggt så nära


morgonljuset i dina ögon då vi vaknade

dagarna som började i glädje till livet

skratt allvar glädje, denna djupa glädje!

jag har inte glömt...

hur skulle jag kunna?!

låter vindarna bära ett tecken till dig


om kärlek som aldrig dör ut...