Sen kväll
Himlen är mörkblå
med lite av den där oändlighetskänslan
i magen
Polstjärnan står lysande
strax ovanför Norrlandsoperans fasad
Jag står och väntar på bussen
strax utanför hållplatsen på Vasagatan
och tänker på dig
utan att riktigt förstå varför

En ung man springer förbi på gatan
så fort att glödande korn från cigaretten
singlar ned mot gatan efter honom
De lyser alldeles klart röda
som svetsloppor eller nyårsfyrverkerier
Som det känns inuti
fastän jag inte riktigt förstår det
Jag undrar var han ska
och varför han har så bråttom

I ett stenhus någonstans längs Storgatan
bodde en man och en kvinna
Genom englasfönstren läckte nattens sista gräl
ut på trottoaren precis när jag passerade
Jag undrar vad de bråkade om
och om det verkligen var så viktigt
Och jag undrar om det är där alla till slut hamnar,
i kalla stenhus med isande fönsterdrag
Jag kommer nog aldrig
riktigt förstå

Genom bussrutan
mellan de svarta trädtopparna i natten
lyser halvmånen lätt gyllenbrun
Kanske är det nu det verkligen börjar?