Trolösa tider
myllrar mållöst förbi
utanför mina tunna gamla
fönster

de nya tiderna dunkar
oavbrutet otåligt
mot mitt skallben
med en osedvanligt hjärtlös
resonans

trycket
volymiöst och svulstig
men utan själen i slagorden från förr
ljuder segervisst

trampad denna själ
som någons golv
oupphörligen hänsynslöst
jämnad med marken

vanärad med röda ögon
sömnstörd ohörd
oseende ut
i den mörka natten

Januarinovember
i mitt hjärterum
kristidstung

det gamla husets
transparanta själ
äter rister och skär

09.01.26

Huset jag bebor är byggt under kristiden, år 1942. Allt är fuskbyggt med lätt (blå) betong och slaggtegel. Tunna reglar, tunna glas och bara lite puts...Här hörs om man tänker högt. Mina nya grannar på två håll läcker störande ljud som otäta såll!