Frivillig fånge
i ordets hokus pokus
i glädje och tårar

Faller nedströms
djupare
till det mörka
tysta
stumma
till alltings ingenting

Tappar andan
söker luft
letar liv

Simmar svagt uppåt
kämpande
simmar motstöms
i regn och blåst
där kraften hotar ta slut
i evig tid

Då hoppet nästan tryter

Känner skräcken
maktlöshetens gåta
men vägrar dyka igen
i envishetens fotspår

Ser skymten av ljus
hittar ett ord
hittar två
ser en mening

Trots lång tid
verkar som igår
sårad
men vid liv
omfamnar jag orden
ger dem studs och kärlek
Orden
som ger livet åter

Till alltings allt