Under stjärnhimlens vagga
i månens tysta mystik
där hon vandrar i molntunna trasor

Hennes leende finns där
dolt ,
hon vandrar med vinden som
trygghetens steg
hon vandrar med stormen
som segel på havets gator
hennes leende finns där dolt
bakom allt
hon har inga tårar att älska Dig med
men hon älskar ändå
allt det hon kan