Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Föddes genom ett kort ögonblick av inspiration av snön utanför


Snö

 

En splittrad själ

Jag lider med den

 

Kylan andas mot mitt fönster

I stillsamma andetag

I takt med mina

Och småfågeln därute fortsätter sin kamp

(om livet)

 

Det är inte natt längre

Dagen har brutit sig igenom skölden

 

Men solen har inte varit här

På evigheter

Och jag börjar sakna den litegrann

För även om månen lyfter mig om natten

(så är solen min tröst och sällskap under dagen)

 

Tycker inte om dagar

Det är så mycket människor överallt

 

Ensam i världen trots det

Att vara unik är bra ibland

Och avskyvärt ibland

Men jag är Atlas

(så jag kan inte svikta)

 

Bär hela världen

Och inte ens musiken kan hjälpa nu

 

Någon gång måste även världen rämna

Solen är redan borta

Och månen klarar inte många nätter till

Mörkret sveper in, skyddar, sjunger tyst

(Och även Atlas måste sova någon gång)




Övriga genrer av Amy
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-01-30 12:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Amy
Amy