Föddes genom ett kort ögonblick av inspiration av snön utanför
SnöEn splittrad själ Jag lider med den
Kylan andas mot mitt fönster I stillsamma andetag I takt med mina Och småfågeln därute fortsätter sin kamp (om livet)
Det är inte natt längre Dagen har brutit sig igenom skölden
Men solen har inte varit här På evigheter Och jag börjar sakna den litegrann För även om månen lyfter mig om natten (så är solen min tröst och sällskap under dagen)
Tycker inte om dagar Det är så mycket människor överallt
Ensam i världen trots det Att vara unik är bra ibland Och avskyvärt ibland Men jag är Atlas (så jag kan inte svikta)
Bär hela världen Och inte ens musiken kan hjälpa nu
Någon gång måste även världen rämna Solen är redan borta Och månen klarar inte många nätter till Mörkret sveper in, skyddar, sjunger tyst (Och även Atlas måste sova någon gång)
Övriga genrer
av
Amy
Läst 260 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2009-01-30 12:39 |
Nästa text
Föregående Amy |