Ingen hade kunnat säga det bättre.

Natten som kom var precis lika talande.

Orden kom från dig men utan mellanrum.

Sängen du låg i var din stol, dina årstider, ditt liggschema, ditt trycksår.

Ditt rop bekant med just dessa timmar.

Mellan midnatt och lysrörsmorgon.

Väta och plommon på gröten.

Det var sagt nu.