Betraktar handens öppna landskap i vila

med trygg förvissning om att ny tid kommer

En levande skål, bevarade livets avtryck linjer

fåror utmejslade i riktningar ingen kunde ana

Redan i det ännu nya livets oanvända handflata

finns linjen alla känner till, livslinjen som banar väg

Den bestämda huvudfåra vi fundersamt följer med blicken

i försök att förstå, utröna ett framtida liv, andra öden

Men avstickarna från linjen förbryllar och jämförs

utforskas, formar frågor utan svar men med aningar

Till vilka outforskade världar leder linjen där vid sidan om?

ett annat sätt att leva, ett livsöde, människor vi aldrig möter

Outtalat vemod i hand, vag obestämbar nyfikenhet

som i efterhand där i handflatans öppna skål

Den hand jag betraktar minns sina möten, skador sår 

ett kroppsminne att förlita sig på när annat sviker

För handen vet hur len en kind kan vara, beröring

att glaset kan kännas kallt, avvisande eller brännande

Minns utandningen, värmen från en levande varelse

strukturer, ytan på stenar träd, dammiga böcker tyg

Trots ständig cellförnyelse där i inget kan störa

min varma torra hand öppnar upp sig för dig

Vi får kontakt, två handflator vända mot varandra

två livslinjer som korsar, möts, förenas i framtidstro