Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jona, varför gömmer du dig?


Du är det där 

som speglas i mitt prisma
sprider färger över svartvita bilder

Ljus


så nära mitt hjärta
att viskningen bara hörs 




Jag ville så gärna skydda mig från det onda
att jag slöt vinden 
inom min kappa



Där stannade den 
blev till värme


intet mer än så

värme




när kall luft snuddar naken hud
när kropp väller över alla bredder



där och då

talar ändå vinden om värme




och skydd

i det nakna


Fri vers av Hannadraken
Läst 337 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2009-02-02 10:59



Bookmark and Share

  Eva Langrath VIP
Rätt in går orden om denna vår rädsla som gör att vi gömmer oss eller sätter på oss en mask.
EVa
2009-02-07

  Maria Zena Viklund
en dikt som lägger sig som dun runt ens kropp,applåder!
2009-02-03

  Mr Lindemann VIP
I naken uppgivenhet inför det kalla och hårda tar en text så tag i problematiken och anser så att arket är tunnare än huden som texten är skriven på
2009-02-02

  halmstrå
Jag tror att Jona gömde sig när han förstod att han var tvungen att ta ansvar för något han tyckte att någon annan borde stå för. Och när hans storm utsatte andra för risker, när andra faktiskt skulle kunnat förlisa för att han inte gjorde det han borde tog han konsekvenserna och fick lov att sprattla i sitt eget vatten.
Så länge stormen bara pågår inombords kanske man kan värmas av den. Men vilka stormar stannar där de föds?
2009-02-02

    ej medlem längre
Jag fastnade genast för rubriken
som väckte mitt intresse, och så
följer en luftig, lite melankolisk och
tolkningsbar dikt som man vill/kan/bör
läsa om flera gånger, bra!
2009-02-02

    sunnanvind
Fantastiskt....saknar ord här..*Bokmärker*
2009-02-02

  Jojo
vet inte riktigt om jag förstår hela din text

men jag tycker om att läsa dina ord i förhållande till "den stora berättelsen"
2009-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken