En mycket god vän föddes in i en överklass anda som hon inte kände tillhörighet eller sympatier för. Valde att engagera sig i olika saker för de svaga i samhället och har aldrig varit rädd för att uttrycka sin åsikt. Det krävs mod, styrka och en hel massa kurage att ta avstånd från sina blodsband och för att följa sin egen ideologi.

Vi föds in i våra familjer som ibland kan vara en riktig akilleshäl för oss familjen alltså. Men att våga gå sin egen väg och att följa sin egen ideologi är ju ett sätt att bryta våra ”familj och släktmönster”. Tänker på en psalm
”Tidevarv komma tidevarv försvinna, släkterna följa släktens gång. Genom de fagra riken på jorden går vi till paradis med sång”.

Här vill jag lägga in en egen tolkning dessa riken är vad vi skapar själva med våra tankar som sedan väcker en massa känslor som får oss att utföra olika handlingar.
Jag har en egen hypotes om ett ”kollektivt psyke” där vi alla påverkar varandra såväl direkt som indirekt. Sedan har vi ju gruppkarma och individuell karma. Min vän bryter en tradition och ett gammalt mönster. skapar en ny historia .


För mig finns ingen objektiv verklighet, däremot en gemensam verklighet som vi alla har en subjektiv upplevelse av. Allt utifrån vår egen historia.
Vidare ser jag förälskelsen som en tid av ”illusion” där vi väver våra upplevelser som sanna drömmar. En annan individ ser oss, bekräftar oss och vi känner välbehag i hela kroppen, hormonerna dansar polkett och livets alla färger blir starka.

Vi blir någon och vi är en del i ett större sammanhang.
Vi bygger drömmar och illusioner om framtiden och allt är enastående. Men vad händer sedan? Jag brukar skapa bilden av ”såpbubblor” där varje bubbla innehåller en illusion.

Och illusionen skapad av mig själv utifrån mitt eget behov. Jag har ju haft många trassliga relationer bakom mig och min bearbetning av dessa har varit att peta hål på alla dessa såpbubblor.

Att se var och en för sig och förstå varför jag byggde dessa illusioner. Detta har också gällt vänner. Jag har i min fantasi skapat en massa egenskaper som jag VILLE att de skulle ha för att jag behövde det.

Det är många vänner som jag skilts ifrån efter dessa ”såpbubbleövningar” jag har i en egen inre dialog, önskat dem lycka till och faktiskt ärligt och uppriktigt velat det. Var möte med en annan individ är ju en chans att lära sig något om sig själv. Det är en spännande resa och även de som behandlat mig mycket gement har jag kommit fram till i slutändan att de hjälpt mig i mitt sökande efter sanningen om mig själv.

Så länge vi vet vilka vi är själva så finns ingen anledning i världen att vare sig bemöta ett rykte eller bli förbannad för det. Det är slöseri med energi. Om någon däremot har som syfte att hjälpa mig i min utveckling och uttalar det direkt till mig även om det är negativt då är jag gärna idel öra.