Växte stark och tiden flöt an
ensam stod jag kvar vid flodkanten
såg vattnet forsla övergivna löv
sönderälskade människor
jag såg vattnet bära sekunder
Bort

Bort från mig
jag kämpar för att inte följa
samma bångstyriga ström
med sötma fylld till bredden
jag smakar lite
fuktar mina torra läppar
I liv jag levde förr

Åter jag syns där nu
sittandes vid kanten med fötter bara
barnsligt lekande
med brusig vattenyta
och med händer knutna om en rispad trädgren
jag hindrar Hoppet
skyddar från Mig själv

men Djupet lockar
hettan i dessa dynamiska ögon
Välkomnar
förför mig
viskar Kom in
träd in genom inbjudande portar
där dygnen vrids
förrädiska trakter
av intensiv flärd

det är

upphetsande

förbannat

omvälvande

färgsprakande

och

innerligt

praktfullt

för

själen

fullständigt

nedbrytande