När kompisar dör
så märker man
att livets tråd är skör
att döden den är sann

Det blir så tomt så rösten ekar
dom finns ju inte mer
dess låga brunnit upp, släckta vekar
och du dom aldrig mera ser.

Nog är det mycket märkligt
att vi skall dö när tidens tand gjort sitt
att det för oss blir verkligt
när du nu har lagt svart på vitt