Du stod där mitt i rummet, i skymningen,
undrade vart vi andra tagit vägen

Glödlampsskenet föll, mot golvets bleka mitt,
en avslöjande bild av sveket
Du ropade mot inget, och inget gav dig svar,
du var ensam här i världen i livet i din tid
Fast vi sa vi stod dig nära, och ville vara med,
fanns vi inte där när du behövde oss
Stunden stal din tanke, tystnaden din känsla,
någon kom och förde dig bort

Hur ska vi någonsin, med taffliga ord,
kunna förklara för dig vad det var som hände
så att du förstår, och åter få din kärlek din lojalitet
Hur ska vi någonsin, kunna leva det liv,
vi gjort hitintills om du lämnar oss

Vi tror att dina tankar, vandrade bort,
till dagar då livet bara lekte
Till då när allt var ljust, och du rusade runt,
och lekte med allt omkring dig
Till tillfällen när du, lutade ditt huvud,
mot kudden och suckade tungt
Till tillfällen när du, jagade din skugga,
men vi vet inte säkert förstås

Du stod där mitt på golvet och såg oss gå iväg
dina rådjursögon blänkte av oro