bakom cigarrettrök skymtas linjer från hans mor
blå runt ögon blek om kinder
under flaskan sover hans far
klacksparkar minner om nätters ensamma sång

kvävda snyftningar dämpas genom lappad filt
spegla vilsen aggression i sönderklippta böcker
askungesagorna med lyckligt slut
och han somnar med minnen av sot

ensam han ser världen genom galenskap
på baksidan av en förfallen herrgård
han kastar guldmynt i en sinad brunn
önskar förlösande död

så han gömmer år bakom förträngda tårar
ilska vilar starkt på tjärfärgade tonårsfingrar
än han somnar med minnen av brännande sot
drömmer drömmar om det han inget vet



och 
tiden 
flyger
drömmer
om det han 
inget vet
han 
hatar 
inget 
han 
räds

Inget
Allt

så uti dalarna ekar svarta korpars sång
han kastar hänsynslöst sten på dem
för att något kunna hålla om
när trötthet tränger ur hans bleka ögon

feta fingrar stjäl svarta korpars fjädrar
gnuggar färg mot sin snökylda hud
och trasiga fågelungar i hans säng
kippar hjälplöst efter luft

han kramar dem till döds