Gör dig inte omöjlig inom mig
Inte så jag våndas, SNÄLLA
Lova mig det...
du plågsamt fina
sällsamt underbara
...som nynnar de sånger
min själ sjunger

Bryt mig
med ett känslans grepp
rakt över min envisande rädsla
så jag vågar falla
i ett kosmos som alla andra levandes

Så mardrömslikt och underbart
att förlora sig i någon som... du

Bara du slutar plåga mig inombords
Bara du kysser mig, mina längtans varma läppar
Gör mig skyldig mina känslor

Men du gör dig plågsamt omöjlig inom mig
genom att vara lika sfärisk
lika väntande, lika dröjande
lika förbaskat rädd som jag!

Du min tysta feber
Du plågsamt fina

Så vår längtan vänder uppåt
ur våra händer...
Vår värme,
till ett smärtsamt kosmos, en irrfärd återigen
bland de själar som vill men inte vågar
olevandes