Kraften jag kan hämta
ifrån hur Stors fingertoppar känns
på min kind, sådär i förbifarten
är så stor, så stor
Jag skickar det vidare
till min förvirrade mormor med trassligt hår
Jag smeker det tillrätta, klappar rynkig kind
och betalar tillbaka
för all den barndomstid hon gav mig
Kärleken i Litens skratt
fyller inre svarta rum
och gör sorg lättare att bära
Till orolig mamma
kan jag blåsa lite värme
rakt in i frostig ångest
Få det att tina om än så bara lite
Min lilla familj
är den varma chokladen
en iskall vinternatt
som ger hetta inifrån och ut
Ni är eldstaden som ger ljus i mitt mörker
så jag inte kan gå vilse
Inte ens i sjukdomens labyrinter