Hon rör sig där framför dig och hon ler,

hennes blick är skälmsk du ser att hon märker

Hur osäker du blir när hon ger,

dig svar som du vet inte är

Du säger henne ge mig ärlighet,

hon tar ett steg emot dig och hon menar

att elden brinner nu som då,

men inte alltid på samma vis

Hon frågar hur du tänker hur du menar,

böjer sig emot dig hennes kyss

Sköljer som elektricitet,

genom kroppen genom lägenheten

Bordet stolen soffan spisen bänken,

flyter in i dimma i ett dis

Kjolen faller sidentunn är blusen,

ena stövelklacken mot ditt bröst