Jag har förlorat en vän

Ute i Universums mörka ensamhet

och smärta

Likt plockade toner på en gitarrs mjuka

varma, sensuella

sträva strängar

Så försvinner hon framför mina ögon

Irrationellt eller inte, mina sinnen kanske

lurar mig?

Det är ett parti poker med Döden, men det är inte farligt att förlora

Han kommer inte göra någon ont. En vanlig

Missuppfattning

Kanske, men den finns ändå där

Hon drar och det porlar i bäcken

"Kom med" viskar den när den lämnar friheten och drömmarna krossas

Vi har inte gett efter, vi bara sneglar lite

Följer med en bit, men vi vågar aldrig

hoppa?

lämna tryggheten hos det vi håller kärt

För det skulle göra alltför ont att mista det

Irrationellt? Javisst, men man vet aldrig vad man har förrän det är borta

Och jag kan känna ljudet dåna i öronen

och med sitt vävnadsupplösande enzym borra sig genom huden

Den är överallt!

Mitt hem är min borg. Nu är inte ens jag säker här

Vart är vi då?

Jag kan ingenting och jag vet bara en sak

Ser inte vad jag skriver, hittar inte orden men

Jag kan inte hjälpa dig, fastän jag försöker

Irrationellt, inte sant?