Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pilgrims själen

Längtar efter skrattet och sången
som fanns där så tydligt en gång
Som vuxen av plikter ständigt fången
i minnet av barndomens ljuva sång

Påklistrad är masken som människan bär
allvaret har slagit rot i många kroppar
leken så otroligt igenkänd den är
Vad är det som barnsligheten stoppar

Bygga sandslott på stranden under stoj och lek
bejaka sitt medfödda barnasinne
inte inför makten vara underkuvad och vek
Locka fram barndomens ljuva minne

Dansa till nymånen vid gran och tall
låt plikterna till marken hastigt falla
hör människans glädje och hundarnas skall
när vi tillsammans genom dagen tralla

Släpp fram ditt lilla barn och skratta som då
problemen bleknar och försvinner
tillsammans leende kan vi vandra och gå
när vi vår pilgrimssjäl åter vinner












Fri vers av duvan59
Läst 216 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-02-15 20:16



Bookmark and Share


  Cosmic Johanna
Underbar dikt om den inneboende
lekfullhet och det inre barnet som finns i oss alla.

Nyfikenhet och ett öppet sinne, så är man ett "barn" igen:-)

Bara vi ger efter för att bejaka det...

och livet med lekfullhet och lust igen.
2009-02-16
  > Nästa text
< Föregående

duvan59
duvan59