fröken grå sitter i ett fönster
hon stirrar ut över snöklädda åkrar
och tycker att det är så vackert

hon borde kallas fröken vit
för hon älskar det vita
rena

så minns hon festen då hon fick namnet
fröken grå
och hon ryser,
undrar:
var hon verkligen så grå?
när hon gick dit kände hon sig vacker!
hon hade längtat efter en glädjefylld kväll med maken
och barnvakt hade de fått
var hon verkligen så grå?

fröken grå vill inte bry sig om vad andra säger
men i sitt fönster kan hon inte låta bli
att undra vad man sa om henne när hon for hem
och vad man säger till maken om hans gråa fru
när hon kommer på tal

fröken grå vill vara självständig
och byta färg när hon vill
ibland gnistrar det till och hon blir vit
lysande lycklig fnitterfull

så minns hon sin verklighet
och blicken dammar igen
det glittervita försvinner
och hon orkar knappt dra in luft
för att andas denna vintervita morgon