Is

Nu sjunger vinden på detta vis.

Det går som en ilning genom kroppen

ända upp till kalla knoppen.

Tankarna försvagas

och kylan in i hjärtat gnagas.

Kan inte vända,

hoppet är ute, må nu det hemska hända.

Den bort domnande kropp och själ

kommer nu att frysa ihjäl.

Ser nu ett ljus

från ett värmande hus.

Blir nu erbjuden en hand

där vågorna kluckar vid en strand.

Ska nu vila ut,
vid livets början eller var det slut?