På prosa erkände du
Att varje blad högg
Så du sprang förbi orden
Och hann aldrig läsa dem
Känna bladens smekningar
På kraniet

När du sitter på tåget
Känner du igen industrierna som passerar
Du blundar
Visualiserar dig rälsen
Som slingrar sig in
I ditt ideal

Jag tror du sänker din blick
När du möter den
För naken
Förnekar man inte prosa
Eller kolet fabrikerna eldar
Naken undgår du inte
Hostan
de vassa kanterna i pannan