(dina nyckelben skaver mina kinder.)

Håliga. Trasiga. Gapande. (efter mer hårdheter mot min hud)
Jag var aldrig en av dem som,
behövde någon.
Jag var aldrig en av dem som,
behövde mig.

Du. Säger. Att. Du. Behöver. Mig.
För andningens skull. För jag är uppenbarligen den enda som
Kommer ihåg att påminna om vitaliteten i att andas in. Och. Andas ut.
Du säger att du så lätt glömmer.

Du är mjuk mot mitt hårda och du får mig att
vilja vara mjuk jag med. Var det mjuka mot ditt hårda and so on men
på vägen dit gömmer jag vad jag tänkte och fortsätter i samma bana.

Rispar kinder mot nyckelben som doftar honung och lite rök.
Kanske mjukmedel och (lite) kärlek.