Nu vill jag inte mer..
Det som skulle göra saken bättre för mig,
förstörde för någon annan.
Och inte bara lite, rejält.
Står inte ut med mig själv.
Jag är ett monster.

Vännerna säger att det inte är mitt fel,
men det hjälper inte.
Jag tog livets gåva från någon.
En osyldig.

Herregud, vad det värker i mitt hjärta.
En sådan kramp har jag aldrig mött på.
Hur kunde jag?

Det var inte meningen,
snälla förlåt.
Jag stor bara inte ut med hur
han sårade mig om och om igen.

Jag visste inte ens att du fanns,
men ändå så lyckades jag
föra bort dig från denna jord
utan att jag var medveten
om att det hände.

Jag syndade utan att veta.
Jag dödade.

Hatar mig själv.

Nu kan jag inte rymma,
nu är allt slut.

Finns inga genvägar ut.
Bara den hemska vägen
som jag förmodligen kommer
drömma om inatt.
Då kommer jag få
känna min egna syndning.
Döden.

Kan inet sluta skriva,
orden kommer utan
att jag märker det.

Jag dödade,

mördade,

förintade,

dräpde,

fö rgörde.

Snälla förlåt mig