Vingar av snö gråter vid tö
för de vet sin verklighet
De vet att de ska dö

De gråter över ömtåliga knoppar
som ej längre skyddas av de kroppar
som bildas av snö och is

Det som under vintern vilar
kommer fram när solen ilar
högre upp på himmelen

Och snön den gråter
medan den förlåter
solens framgångsrika iver

och små liv som växer
och blir större
tacksamt tar de emot

sitt nya liv
från både sol
och vintertö.