Jag minns hur det var
då jag mötte dig full av förtvivlan

Du satt där så villrådig
vilsen rädd undrade över känslan

Du ville få mig att tro
att det som då var inte var sant

Att den långa natten ej blev
att tiden just nu ännu är ny

Jag minns att du satt där
såg på mig full av förhoppning

Du satt där så mjuk
så oskuldsfull men ändå densamma

Ögonen fyllda av sorg
blicken var fylld av en önskan

Jag minns att jag sökte din blick
ett svar full av förväntan

Du tog då min hand och du sa till mig
att allt var som vanligt

Kom sa du, kom med mig
Vi låtsas att det som har varit

Att den långa natten ej blev
att tiden just nu ännu är ny