du gäspar och jag tänker att
du lika gärna skulle kunna komma från stockholm eller
västerås eller vad fan vet egentligen jag låt oss säga
lappland.


du lägger
huvudet i
dina händer och
säger att du
inte sover om
nätterna du säger
att du inte somnar om
kvällarna jag säger att
det beror nog på
augustivärmen eller, tja,
varför inte gatljuset du
säger att jo
: jo så är det nog och
sen säger du ingenting och
jag vill
skrika att det
det är ju inga gatlyktor det
handlar om, jag

jag vill skrika att


min lille son, min
lille maskros, mitt
kära asfaltshav.
ge mig allt du
aldrig gav. jag har mitt
öde under dina fötter och
det är väl helt och hållet okej
i och för sig, du
trampar ofta snett men sällan
särskilt hårt, det finns
anledningar till att förändras som
aldrig kommer att förstås -

min lille son, min
lille store dunderklumpeduns -
du snackar strunt som
vilken annan jävla tidningsbunt
som helst du kan låta bli att låtsas nu,
bränn upp ditt avrakade hår, kasta
studentmössan genom midnattsljuset, alla
ultraljud: vad fan spelade det för roll du
du kommer ändå alltid att ha noll koll -

min lille son, min
lille machinist,
jävla plåtbox –
riv ditt slit du kommer aldrig
bli vad din mamma bad att
du skulle bli man kommer aldrig bli
vad ens mamma bad att man
skulle bli -
präst, advokat eller
i alla fall lite, lite
lärarkandidat. du kommer
aldrig bli vad din mamma
bad att du skulle bli.


du letar efter
fjärrkontrollen eller någonting annat
på alldeles för långt håll och jag säger att
kaffe, det skulle nog vara gott och du säger att jo
: jo, det skulle det nog och sedan säger du ingenting













och sedan glömmer man.