I ensamheten är man inte ensam längre,
med ensamhet som sällskap
Förlorad i förlust har man ändå alltid vunnit
För ensamheten är en förlust på det man
inte visste att man hade.

En förlust är någon annans vinst
Allting i symbios
Allting i paradox
Man förstår inte ens varför man är
vänsterhänt längre
Eller varför man känner efter
i rädsla för att känna
Eller hur månen kan lysa
när man trevar i mörker
Varför närheten inte märks
Förrän man har sparkat ut den
Bannlyst den från samvetet
i ren desperation över
att inte längre kunna
kontollera kontrollen
man en gång hade

Egenkärlekens Pionjär
Självföraktets konung
I en och samma kropp
Som uppskattas av andra
Avundas av andra
Avskys av ego

När tårar är så tunga
att ögon slits sönder
Att ögon slits sönder
för man inte längre vill se
När mun vill tala
Men istället kysser
Att lyckan blir för stor
att den omvandlas till
likgiltighet
När pi inte är stort nog
för att inse
att man faktiskt fattar,
endast
noll-komma-noll ..