Är jag en meningslös människa?
Blundar jag bort saker som sker?
Reser jag på ytan?

Min rädsla griper tag i olika saker
som försvinner i ett andrum,
och som krymper med åren.
Min kropp letar förgäves efter ett
livsrum.
Där såren kan sluta att blöda.
Jag känner mig som en strandsatt
på en öde ö.
Ensam med meningslösheten.